I samarbete med Karin Frankenstein
Titeln, ”När klassen tystnar” pekar liksom triangeln i tre riktningar. Dels åt filmklassikern ”När lammen tystnar”, dels åt verkets ljudabsorberande förmågor. Den tredje riktningen pekar på klassen som begrepp i en samhällelig kontext, där trekanten refererar till klasspyramiden en bild som ofta målas upp som stöd i beskrivande analyser av klassamhället. Ett konkret exempel på hur dessa uråldriga geometriska symboler är verktyg vi människor använder för att förstå och kommunicera. Nedan finner ni en text skriven av Daniel Suhonen, författare och chef på Katalys som gräver djupare i den tredje och i sammanhanget, på ABF, viktigaste riktningen, klasspyramiden.
Den upp- och nervända trekanten är gjord av lammull, tillvaratagen från skinnindustrin där den kasserats till sopor. Ullen är blandad med en kokt stärkelse och infärgad med naturliga pigment från skalbaggar och växter. Skapandet av verken är för oss en slags lek med materialen som är vilda likt ett otämjt djur. I processen är magin, som finns i förvandlingen mellan olika tillstånd, central. Som till exempel övergången mellan det mjuka fluffiga och runda till det hårda och spetsiga, nästan stenlika. Ett visuellt uttryck som gett upphov till begreppet Marmorull. Utöver att beskriva det direkt visuella knyter leken med orden också an till frågan om hur materiellt värde genereras.
Varje platta är handpressad i en gjutform och torkad till de ullkakel som tillsammans bygger upp abstrakta former, fria för betraktaren att associera, fantisera och fundera utifrån. Former som i det här fallet romben, som i sitt flertal bygger upp trekanten på väggen. En form som talar till oss med en visuell kraft, något som historiskt nyttjats av människor i mängder av kulturer.
Text av Daniel Suhonen:
Klassamhället försvann aldrig men vi slutade prata om det. Arbetarrörelsens styrka har alltid berott på graden av klassmedvetande. Därför handlade agitatorernas, den tidiga arbetarpressens och de socialistiska arbetarorganisationerna alltid om att skapa klassmedvetande och få folk att se sin position. Klassmedvetande var vaccinet mot dumhet och enfald. Ett kapitalistiskt system bygger på en inbyggd ojämlikhet eftersom den som säljer sitt arbete alltid är mer beroende av sin arbetsinkomst än den som hyr in arbetskraft. Arbetaren är mer utbytbar och skör än arbetsköparen. Det var för att utjämna denna existentiella obalans som arbetarrörelsen uppfann och byggde upp fackföreningar, bildningsorganisationer, socialförsäkringar och välfärdsstatens skyddsnät.
Fortfarande är 49 procent av alla på arbetsmarknaden arbetarklass men bara 7 procent av dem som är med i SVT:s nyhetsprogram tillhör arbetarklassen. Lägger man till de 49 procenten arbetare från de breda skikt av tjänstepersoner, småföretagare, arbetslösa och papperslösa och dessutom ser på deras inkomster och maktresurser får man en helt annan bild av samhället än den vi matas med i populärkulturen och massmedia. Då är vi – den stora majoriteten – 80-99 procent som har helt vanliga och rätt begränsade inkomster och som är helt beroende av att arbeta för att få våra liv att gå ihop. Bara en liten bråkdel på toppen är så förmögna att de kan leva arbetsbefriat på sitt kapital, som de ofta har ärvt.
Den dag vi, den stora majoriteten ser varandra och ser möjligheten till en progressiv förändring, kommer vi tillsammans att vända klasspyramiden upp och ner. Det har hänt förut och det kommer hända igen. Men människors organisering är förutsättningen.
Daniel Suhonen, författare och chef på fackliga idéinstitutet Katalys som 2018 presenterade det stora utredningsprojektet ”Klass i Sverige” som finns att läsa gratis på www.katalys.org